Christinas Blog

Djupt nere i endorfinträsket

Christina — Fri, 23 Apr 2010 19:19:39 +0000

Det är ingen nyhet att endorfinruset är en mäktig drog, men jag fascineras ändå varje gång jag drabbas. I höstas när jag upptäckte F&S boxpass t.ex, då var jag hög som ett hus efter varje träning. Det kunde ta dygn innan den där känslan av eufori släppte.

Och nu är jag där igen…den senaste månaden har jag fått träningen innanför huden. Jag tänker på, längtar efter och drömmer om träning. Mitt stora aber är att jag inte har tillnärmelsevis tillräckligt mycket tid för att träna allt jag vill. JAG VILL HA MER!!

Vem är (inte) kommunikatör?

Christina — Sat, 17 Apr 2010 15:29:40 +0000

Det frågade RAÄ vid ett seminarium om myndigheter och Sociala medier. Jag var tyvärr inte själv där, men läste om det på Pontus Löfs blogg.

Men som sagt, vem är inte kommunikatör? Det tål att tänka på.

Den här månaden tycker jag att ni ska

Christina — Sat, 17 Apr 2010 11:11:09 +0000

..köpa Internet world nr 4, 2010! Jag har inte själv sett den, men ryktesvägen har jag hört att där finns ett inslag med en trevlig bloggerskas vecka som gästbloggerska

”En minut till i plankan”

Christina — Sat, 17 Apr 2010 10:29:02 +0000

När jag hörde det för tredje gången, alldeles mot slutet av en ganska jobbig timme i gymmet, översköljdes jag av den där känslan att jag nog inte är riktigt klok. Gör jag det här frivilligt? Och betalar pengar för det? MASSOR av pengar?

Det tyder på ett visst mått av galenskap, det gör det faktiskt.

Jag tycker om min PT både före och efter passen. Och under den största delen av passet också. Men jag har en svacka, där under de sista repen mot slutet av timmen, då jag faktiskt inte alls är särskilt förtjust i honom. Eller i mig själv. Jag reagerar så när jag är riktigt trött. Irriterad för att någon pushar mig att fortsätta när jag helst bara vill lägga av. Arg på mig själv för att jag är så trött. Hjärnan börjar jobba på högvarv för att hitta ett sätt att ta mig ur situationen. Tack och lov brukar jag inte lyckas särskilt ofta.

Det finns en gräns för hur långt jag tar mig själv när jag tränar. Jag är av naturen ganska lat. Men den där platsen, på andra sidan gränsen av vad jag tror att jag orkar, är ändå en plats jag vill besöka. Med en PT hamnar jag där och när det hela är över, mår jag ju så bra och känner mig så nöjd!

Och så vill jag bara ha M E R.

Tumlad, manglad, ledbruten

Christina — Sat, 17 Apr 2010 08:43:56 +0000

När jag beslöt mig för att testa det här med en personlig tränare, en PT, var jag inledningsvis ganska skeptisk. Men efter att flera i min bekantskapskrets envisades med att höja konceptet till skyarna och tjata om att jag borde ge det en chans så föll jag till föga.

Träningslusten var nämligen nästan borta. Visst släpade jag mig iväg till ett och annat pass, men riktigt kul hade det inte varit de senaste månaderna. Att pusha sig själv när man känner sig sådär håglös funkar kanske för andra, men inte för mig. Det blev en ganska halvhjärtad träning, minst sagt.

Så till sist stegade jag in på SATS och bara det kändes som ett svek mot min stora kärlek; Friskis & Svettis. ”Du kan få precis det du vill ha, de är väldigt lyhörda”, hade min kompis sagt som har en PT på samma kedja. Eftersom jag inte är så mycket för halvmessyrer, men vet med mig att jag av naturen är världens lataste, så tänkte jag att det var lika bra att gå ut hårt och sen öka.

Så på frågan vad jag ville ha, svarade jag lite blåögt, att jag ville ha en PT som var så pass tuff mot mig att jag vid varje träningstillfälle skulle ångra att jag hade bett om en sån. Och det fick jag. Och det gör jag.

Jag borde förstås ha vetat bättre; be careful with what you wish for…

Den här första månaden har jag tränat med PT en gång i veckan. Nu är det två gånger i veckan som gäller fram till sommaren. Den här veckan har jag haft förmånen att uppleva en träningsvärk som jag aldrig tidigare varit i närheten av. Intressant. Smärtsamt. Skönt.

Och jag vill bara ha M E R !

Jo, jag rekommenderar alla: testa en PT. Det är skoj!

Kristallkulan säger:

Christina — Fri, 05 Mar 2010 21:22:38 +0000

Efter iPad kommer det här

Vinnarna av Web Service Award 2009

Christina — Fri, 05 Mar 2010 12:34:53 +0000

Nu ligger vinnarnas föredrag ute på Web Service Awards webbplats. Vinnarna var:

ICA Banken (klassen Information & Service)
Tretti.se (E-handel)
Kungliga operan (Samhällskommunikation)
Skolverket (Intranät)

Det var intressant att höra Johanna Lepistö berätta om arbetet med ICA Banken och deras strategi för att lyckas på nätet. Förutom att jag fick lära mig mer om ICA Banken, så lyckades hon också få mig att fundera över om jag borde byta bank…

Min personliga favorit är Martin Bondeman från Kungliga Operan. Jag har haft förmånen att lyssna på honom tidigare och han kryddar sin presentation med humor och personliga anekdoter på ett uppfriskande sätt. Lyssning rekommenderas!

E-delegantionen får i uppdrag att ta fram riktlinjer för Sociala Medier

Christina — Fri, 05 Mar 2010 10:56:33 +0000

I Dagens media intervjuas Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell om behovet av att klargöra vad som gäller när myndigheter använder sociala medier.

Han säger att Regeringen kommer att ge E-delegationen i uppdrag att ta fram riktlinjer. Det här är ett beslut som kommer att välkomnas runt om bland Sveriges myndigheter. Som jag beskrev när jag gästbloggade på InternetWorlds loggenbloggen har sociala medier orsakat mer än en bekymmersrynka runt om i myndighetsfären.

I dagsläget så finns det myndigheter som har hoppat på tåget och – med skiftande framgång – använder olika sociala medier. Andra är försiktiga, läser lagboken och konstaterar att det finns för många fallgropar för myndigheter och låter därför bli att utforska de nya möjligheter som står till buds.

Jag applåderar Mats Odells uttalande:

”Viljan att göra rätt får inte förvandlas till en rädsla för att göra fel för myndigheterna. Om rädslan för att göra fel blir för stor får vi inte se någon nyskapande utveckling”

Just så!